Ett år sen nu.. och de känns som att det hände igår..
i söndas var det exakt ett år sen mormor gick bort. 27/6-2010..
Jag saknar dig så extremt mycket mormor, du är så himla saknad.. ibland, hoppas jag att man kommer till himlen.. för döden skrämmer mig.. allt går vidare, allt bara lever vidare och utvecklas. Jag har mycket tid kvar på livet, ja? men.. klart jag tänker på det.
det började när du dog mormor.. sover dåligt på nätterna, marddrömmar, stum och orolig.. jag hatar att du dog, du var den bästa.. och borde levt förevigt.. känslan att alla dör någon gång.. hatar jag. jag har aldrig tänkt på det innan du gick bort. jag började inse efteråt.. att man lever bara en gång, oh att man ska ta vara på den tiden. men.. det skämmer mig.
jag tröstrar mig själv om att du finns där uppe mormor.. eller om du finns i närheten. för jag vill träffa dig igen, oh jag hoppas att du kommer ihåg mig då. jag fattade aldrig att tiden var så kort, jag önskar att jag insett det tidigare, innan du dog. jag har aldrig tänkt på att ta vara på tiden man har. men jag har börjat inse. jag vill göra det bästa av mitt liv, för man vet aldrig när det händer igen. jag älskar dig mormor, och jag hoppas att du vet det/visste det. det var inte ofta jag nämde de till dig, snarare aldrig.. men dom varma kramarna man fick av dig, kände jag att du älskade mig. du var och är världens bästa mormor och vill aldrig glömma dig. jag kommer aldrig kunna sluta sörja, men en sten har släppt från hjärtat då jag fick chansen att säga hejdå till dig, när du låg där i sängen.. det såg ut som att du sov, så lugnt och fridfullt. vi älskar och saknar dig mormor, jag kan inte förklara mer med ord om hur mycket jag saknar dig och vill ha dig tillbax.. för du var och är underbar..
http://youtu.be/BtpRSK2Fs0c