LinnSundström

Det var så sjukt länge sen jag bloggade och ändå vet jag inte vad jag ska skriva! det har blivit lite till en depp blogg detta, där jag oftast skriver av mig när jag är ledsen, orolig, trött, rädd irreterad eller bara allmänt nere. Framför allt så skriver jag ner allt, för att avreagera mig.. Saker som kan vara hur små som hellst kan väldigt ofta bli extremt stora för mig, tex om pojkvännen är ute med kompisar så börjar tankarna vandra åt alla håll och kanter.. då kan det vara väldigt skönt och bara sätta sig ner och skriva ut allt bara!  Tror det är flera som kan hålla med mig i detta, men aja! 

 

Så typiskt mig nu.. men idag ska ni få just ett sånt inlägg, ni får gärna kommentera detta och säga vad ni tycker, skadar aldrig! 

 

Ni vet den där känslan när kroppen bara bubblar, när man känner hur fjärillarna i magen bara kittlar extra mycket, när man bara vill flyga iväg och sväva på rosa små moln, exakt så känner jag när jag är med dig, när jag kysser dig, när du håller om mig, när du bara kollar rakt in i mina ögon. Men när jag tittar på dig.. så känns de aldrig som samma sak, du säger alltid att jag ska vara tacksam för det jag får, för den kärlek du ger mig och sånna saker. MEN, varför kan du aldrig visa den när vi är ifrån varandra? jag vet att du är en sådan kille som visar känslor och med lidande, jag har kännt dig tillräckligt länge för att veta hur du har varit mot dina ex. varför kan du inte vara lika dan mot mig då för?.. Jag vill ha den där jätte buketten, bio kvällarna, resturang besöken, nallarna, smyckena, dom länga kärleks texterna, dom gulliga kommentarerna, känslorna, ärligheten och framförallt.. tilliten. Jag vet inte hur mycket jag kan kräva av dig, för att jag är så extremt rädd för att du bara ska dra så fort jag ställer ett litet krav på dig och de ända jag får ut från min munn när suckarna, stånkningarna och stöningarna kommer är '' Förlåt '' 

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta faktiskt.. men, jag tror det flesta av er förstår vad jag menar. 

 

En sak till, du vet att jag har svårt att öpnna mig bara sådär men när jag gör de mot dig, får jag alltid det jag hatar att få.. det där korta svaret, den obekväma lilla kommentaren som bara kommer ut för att man inte orkar bry sig eller för att man inte alls är intresserad igentligen att veta utan bara för att man är nyfiken. JAG HATAR DET. Det är ungefär som om jag skulle skriva '' Hej älskling, om du vill så kan vi träffas när jag är ensam hemma och bada bubbel bad, laga en god middag sätta på en mysig film och bara vara du och jag, är du på?'' och få svaret '' haha vad gulligt! '' Hör ni hur det låter om man säger det högt.. hur ironiskt svaret låter och hur ointressant det låter. Jag absolut hatar det, verkligen hatar det! och ändå så gör personen de som borde känna mig bäst istort sätt hela tiden! LIKSOM HALLÅ? VAKNA och pricken över i är att du är utomlands och gör så här emot mig. Nej så jävla arg, herregud... Känner mig som en riktig jävla grin kärring men jag måste fan, sprängs snart.