LinnSundström

Hur ska man gå vidare, när det inte ens finns ett slut? Hur ska man kunna glömma, när det precis har börjat? 

Oftast är jag blind, jag ser varken mina misstag eller min partners. Jag ser det posetiva, tills något händer. 

 

Min värld är långt ifrån vad den var för 1 månad sen.  Jag var tillsammans med värdens goaste kille, med ett hjärta av guld och som jag vet.. verkligen brydde sig! Efter 5 år med dig vid min sida till och från, fanns du fortfarande där, jag fanns fortfarande där.. VI fanns fortfarande där. Du och jag har alltid haft något, sedan dag ett tillsammans har det alltid funnits något där och när jag träffade dig senast vet jag att det fanns något där. Jag har ingen aning vad som hände på kvällen igår och jag tror att jag aldrig kommer få veta det.. jag kommer nog aldrig få den riktiga anledning varför detta hände. 

 

Du är och kommer alltid vara mitt allt, Niclas. Det finns så mycket jag har att säga om dig och en sak är att.. den personen som du visar dig vara bakom din mobil telefon är inte du.. För varje gång jag träffar dig irl så ser jag vad du känner, vad du tycker.. och efter denna helgen vet jag att detta är så jävla fel, så fruktansvärt jävla fel! Vi är menade för varandra, du måste bara inse att jag är värd att kämpa för, det är värt att kämpa för oss! För du gör mig hel Niclas. Utan dig så känns det som att något fattas och det känns så fruktansvärt jävla tomt utan dig.. Du är mitt allt, min första kärlek. 

 

Många säger att jag är en idiot som fortfarande hoppas på dig och att efter två gånger som du sårat mig så borde jag ge upp snart. Men jag känner mig nästan som en krigare i ett tv spel.. haha..  Alla skjuter på mig, men jag har kraften att fortfarande kämpa, jag har drivet att fortfarande fixa detta, jag vill verkligen detta och jag vill att du också ska vilja det!! Jag vill att du ska vilja lika mycket som jag vill detta, jag kan bära upp oss båda ur skiten! VI KAN LÖSA DETTA OCH JAG KAN FÖRÄNDRAS. 

 

Jag vet att du inte har gått vidare från mig, jag vet det och jag känner det! Annars hade du aldrig följt med till sandviken denna helgen, du hade aldrig sagt dom sakerna du sa och du hade absolut aldrig kollat på mig som du gjorde! Jag känner att du fortfarande älskar mig, jag känner det med hela kroppen och det är det som är så svårt att förstå för mig.. Varför slutar man kämpa för det man älskar? varför ger man bara upp allt, varför lägger man bara ner garden och slutar?  FINNS DET NÅGON MÄNNISKA PÅ DENNA JORD SOM KAN FÖRKLARA DET FÖR MIG? Finns det någon som kan säga till mig, varför man slutar kämpa för något, när man ser att den börjar bearbeta sig själv, man ser att förändringar kommer! varför? seriöst varför gör man så? 

 

Det finns så många frågor som jag bara vill ha svar på. Jag vill att du ser mig i ögonen och säger att detta aldrig mer kommer bli, för den dagen jag ser dig i ögonen och ser att du verkligen menar det.. Då kan jag släppa dig, men jag har inte sätt det än. Jag har inte sätt i dina ögon än att du verkligen menar detta, för inners inne tror jag inte att du vill detta. 

 

Niclas, jag älskar dig. Jag kan gå genom eld och vatten för din skull. Även fast du hatar mig så älskar jag dig ändå, kommer du ihåg de?  Och även fast allt är skit, kommer vi ändå ta oss egenom det, tillsammans. 

 

'' För när solen inte skiner mer och regnet bara faller ner

då vill jag vara bredvid dig

du är det finaste som finns

du är det vackraste jag vet

och när evigheten tagit slut 

och ingenting är som förut

då vill jag hålla din hand

för jag älskar dig även när du hatar mig''