LinnSundström

Tillbaka här igen och de e så mycket som har hänt. Kärlek mina vänner, är inte lätt. Den som säger att de e lätt har aldrig varit med om allt vad kärlek ger. Det känns som att jag är van nu, van vid att bli lämnad eller att bli utbytt. Jag har varit i ett sunt förhållande i mitt liv, ett förhållande som gjorde mig lycklig och som faktiskt fick mig att längta till framtiden. Han fick mig att längta till framtiden! Han har sårat mig många gånger, men han har gjort mig lycklig flera och de e därför man kämpar för de man älskar, för jag hade aldrig velat bytt en dag ut honom. Men tyvärr kan man inte välja allt själv här i livet. 

 

Kärlek är tuft, hjärtan krossas, drömmar smulas sönder och två liv går isär. De man alltid har haft som stötte pelare finns inte längre där och vardagen börjar helt plötsligt kännas värdelös, dagarna börjar helt plötsligt att gå väldit långsamt och du har för de mesta en stor klump i halsen.

 

Efter att ha blivit sårad några gånger, inser du sagta att du inte gråter längre.. du mår bara allmänt dåligt och du vet att den där människan du delade allt med, kanske skrattar just nu. Sen kanske du får upp i huvudet, tänker han på mig lika mycket som jag tänker på honom? Eller när du lägger dig där i sängen utan att ha någon bredvid dig och inser, han är faktiskt borta och nu kanske för alltid, jag kommer aldrig mer få den där kramen, den där godnatt kyssen eller höra att '' Jag Älskar Dig''. 

 

Men en sak jag vet idag som jag inte visste för lite mer än 1 årsen är, det kommer gå över. Tillslut så lägger du dig där i sängen och du slänger inte ens en tanke på honom, de blir liksom bara naturligt. Du kommer inse att de finns så mycket mer än bara han i ditt liv och du kommer börja skratta igen, kanske till och med hitta tillbaka till den du var för några årsen, innan ni träffades. Du hittar antagligen tillbaka till dina gamla vänner som du inte haft kontakt med på väldigt länge då du la all tid och uppmärksamhet på honom. 

 

De sista bra minnet jag har av dig, är när jag hade tänt ljus i duschen, satt på lite mysig musik och släckt ner hela lägenheten. Vi bara stod där och höll om varandra, kramades, kysstes, pratade och bara tog allmänt på varandra.. då kände jag hur jävla mycket du älskade mig, hur mycket du tog hand om mig och jag visste att det här är personen jag vill dela resten av mitt liv med.. 

 

Tyvärr blir de inte så, för man får inte göra misstag här i livet, man har inte rätten till att bli arg, sårad och ledsen. Jag hade inte rätten att visa mina känslor för dig, pga de som hände. Men en sak vet jag säkert och de e att oavsett vad som händer, är jag villig att stå där, visa att jag bryr mig och försöka igen. För du är värd att kämpa för, lika väl som jag är värd att kämpa för. Jag förtjänar något bra och något bra för mig är DU. Oavsett vad folk tycker och tänker, oavsett vad som har hänt är jag fortfarande villig att ha min dörr öppen för dig. Vissa kallar de idioti.. Jag kalllar de äkta kärlek. 

 

Inga känslor eller tankar har förändras sen den där dagen på stationen 2009. Allt har bara blivit starkare och mer klart för mig.