LinnSundström

För de första så vill jag att ni sätter på någon av dessa låtar medans ni läser detta. Jag vill att ni verkligen ska känna de jag känner. Få känna den smärta som trycker mitt bröst. Få en gnutta förståelse, varför jag känner som jag gör. Detta kanske är sista gången jag skirver om detta innan jag tänker gå vidare för gått. När jag aldrig mera kommer slänga en tanke åt detta, möjligtvis gå tillbaka och läsa, men aldrig mera nämna detta, aldrig mera skriva om de och aldrig mera ta upp honon i samma mening som '' jag älskar dig''. För de e nog nu.  

 

https://open.spotify.com/track/6cSsWi1c3ewIEmbqdUWsUM

https://open.spotify.com/track/68RI4I6SKm57SxjG06OYvN

 

Du ska veta hur mycket du har betytt för mig, hur mycket jag har gett upp för att få vara med bara dig, för att få älska dig. Du ska bara veta hur många människor jag har sagt har fel, när de ända dom har gjort är att ge mig den sanning jag själv inte såg. Sanningen att du inte älskade mig tillräckligt för att kunna offra en del av dig, sanningen för att kunna visa hur jäva mycket jag betydde för dig. Jag saknar dig näst intill varje dag eller snarare, jag saknade dig varje dag. 

 

Det har gått ungefär 5 månader sen vi låg där i lägenheten och du gjorde slut med mig, när du för andra gången gjorde slut med mig. Så många lovande ord och löften som skulle hållas. När du tittade mig i ögonen och sa ''det kommer aldrig hända igen''. Jag trodde på dig tilll 100%, jag har aldrig tvekat att du skulle lämna mig igen, jag trodde helt ärligt att du var min sista i allt. Att de skulle vara du och jag resten av livet! För de var ju de du lovade mig? 

 

Jag kom ihåg första gången vi blev gravida. När vi kom tilll namn diskutionerna.. Du var så satans jävla inställd på Moa/Leo, när jag själv inte kände att de passade alls. Jo Leo var mitt förslag, men du tjatade ut de så mycket att jag inte alls kände att de passade. Sen kom all stress från alla håll, hur vi skulle klara de och att jag borde göra abort osv. Så islutändan blev de tyvärr ett missfall. Eller tyvärr kan man kanske inte skriva i samma mening som detta?  För jag hade aldrig velat ta ett barn till världen med den vetenskapen att jag antagligen kommer ha en dålig relation till Pappan. Men jag kom ihåg hur mycket vi älskade de lilla omedvetna.. hur mycket vi planerade runt de osv.. Tragiskt.  

 

Idag har vi sätts ungefär 4 dagar i rad. De krävdes inte mera, för att vi skullle börja tjafsa om allt som hände för ungefär 5 månader sen. Innan vi började pika varandra vad vi gjort mot varandra och med andra. Jag klarade inte av mer än 4 dagar med dig i rad innan allt flöt upp till ytan igen, innan jag var i exakt samma sinnes stämning som för 5 månader sen. Då jag inte visste vad ett leende var, när jag inte längre visste var lycka var eller morgondag för den delen. För vem vill spendera sin dag utan den man älskar, att veta om att när jag kommer hem, kommer ingenting vara sig likt. De tär på en kan jag lova och jag satte mig i den situationen själv. För jag hade lika gärna kunnat ignorera dina sms, din kontakt. Precis som du gör mot mig just nu. Precis som du har gjort mot mig i 5 månader. Men jag är väl uppenbarligen inte som dig. 

 

Jag ger fel männsikor min tillit, min respekt och min kärlek. Jag öppnar mig för fel människor och de e bara faktum idag när jag står här själv. 

 

De e så mycket som har förändrats sen du drog, sen du lämnade mig, Jag förlorade inte bara dig, Jag förlorade också våran katt i en trafikolycka och jag förlorade också mina så kallade vänner. Allt detta efter varandra. Det är de inte många som vet, men de e tungt.  De e tungt att känna att man förlorar exakt allt, även fast jag inte har förlorat allt. För jag har kvar de jag kan kalla äkta vänner, de e inte många. Men dom räcker för mig och dom kommer alltid vara tillräckliga för mig.  Jag har kvar två av våra katter, som visar sin uppskattning till mig varje dag som jag kommer hem och varje gång jag ska gå och lägga mig. 

 

De sista du skrev till mig var, '' Jag tänker inte kämpa för de. händer de så händer de.'' Precis innan detta hade jag skrivit att han måste visa att han vill ha mig, att han faktiskt menar allvar med detta och några dagar innan dess sa han att han aldrig skulle lämna mig igen, att de inte skulle bli som förra gången. Men se vem de var som hade rätt  i slut ändan?  För vem är de som ligger här i sängen och har blivit ignorerad igen. Inte är de du ivarje falll. 

 

 

Jag älskar dig och jag älskar dig mer än vad ord kan förklara.  Jag har älskat dig även fast du hatat mig, Jag har älskat dig, även fast du varit med andra.  Jag har älskat dig, även fast de ända du gjort är att kasta skit mot mig. Jag har älskat dig, även fast du inte älskat mig.  

 

Men det spelar ingen roll hur mycket jag älskar dig, för jag är trött på att göra illa mig själv, jag är trött på att sätta mig själv som andra hands val. Jag måste sätta mig som första hands val för att komma förbi detta. För att jag vet att jag inte kommer sluta älska dig. Vi har något mellan varandra inte många andra har. Men vi funkar inte ihop, vi har sårat varandra för mycket, vi har svikit och förstört tilliten vi hade för 6 årsen. Ingenting är sig likt. De är inte som för 1 årsen när jag bara kunde släppa allt jag hade gått och grunnt på. För de var exakt de jag gjorde, jag släppte alla vänner, jag sket i vad folk tyckte och tänkte och litade hundra procent på dig. 

 

Jag ångrar inte att jag testa igen, jag ångrar inte att vi flyttade ihop ännu en gång. Jag ångrar inte att vi försökte skaffa barn ihop, jag ångrar inget vi gjorde de året vi faktiskt var tillsammans. Men de kommer inte gå längre,  jag måste börja tänka på mig själv oh mina värderingar. Jag kan inte ha någon som hör av sig när de passar, som låter mig gissa vad han känner, som låter mig sitta och grubbla över om han verkligen älskar mig. Jag vill inte ha de så. Jag vill ha de öpppet och ärligt, jag vill kunna känna att denna mannen älskar mig, precis som jag är och jag behöver inte fråga mig själv om de verkligen e sant eller inte.  

 

Jag behöver höra orden från din mun, inte mitt huvud. 

 

Men du ska veta att jag aldrig har slutat älska dig och kommer aldrig sluta älska dig.  Men det funkar inte längre, jag orkar inte längre hålla upp detta och jag orkar verkligen inte kämpa för två längre. Så jag kommer låt mig själv läka och jag kommer låta mig hitta någon som uppskattar mig för den jag är, som kan förklara för mig när jag har konstiga frågor om känslor.  Som håller om mig när jag är ledsen och som alltid finns där för mig. 

 

För hur de än är, är jag värd så mycket mer än glömda svar, tisslande och tasslande med andra, tomma svar och ignorerande. Jag är värd de bästa och det bästa är uppenbarligen inte du.